Sitter nu här med en kopp Champange te i handen och tänker på allt och alla. Jag förstår nu vad vuxna menar med att dem inte vill tillbaka till tonåren, allt som händer med en själv, kompisar, killar som går och kommer, familjeproblen, kärlek och vänskaps problem, asså ooh alla dessa problem man har och alla jävla jobbiga beslut man måste ta! Det känns som att allt hänger på en själv att ingen annan gör något. Utan om man vill få svar på saker och ting måste man ställa frågorna själv, och det är det jag inte gillar. Men det är väl en del av tonåren och en del av livet...
Men nu ska jag försöka att inte tänka så mycket för då börjar jag snart att gråta, utan nu ska jag försöka tänka på andra saker som typ att jag inte kan sitta här och må dåligt för då får jag aldrig mitt rum städat. Så nu ska jag gå och plocka upp hela min garderob som ligger på mitt golv.
Kram Nicole <3