Har precis kollat Solsidan och druckit årets första glögg. Nu ligger jag i min säng och lyssnar på mysmusik och tänker på livet. Jobbade 8-17 idag och droppade en bomb mellan mig och Daniel. Så trött på människan, hans sätt att behandla mig och ja allt med honom! Så jag brast, jag kunde inte hålla tillbaka mer. Ärligt talat så stod jag på lagret och skrek på honom tills jag började gråta. Jätteomoget, men om ni visste hur han va skulle ni förstå. När jag väl satte mig i bilen hem kände jag en lättnad. En lättnad över att jag äntligen fått det jag velat säga sagt. 3 år tog det men nu är det gjort. Kändes skönt enda till dess att jag kom på att jag ska stänga med honom på tisdag. Ångest! / N