Varför känns det som söndag idag?
Publicerat den
Äntligen ligger jag i min säng. Rena lakan, tända ljus, en kopp te, one tree Hill och ensam. Typiskt, det är i dessa lägen man ska ha en mysig pojkvän bredvid. På övervåningen sitter mamma, Peter och morfar som varit över på middag. Konstig känsla. Morfar och mamma har aldrig funkat så jag har vuxit upp utan morfar. Morfar för mig är Olle, mormors man. Men sen mormor gick bort för snart 5 år sedan har han trillat tillbaka till alkoholen igen. Vi umgås inte längre. I mina ögon har jag ingen morfar och heller aldrig haft. Jag har haft en mormor och en Olle. Nu vid 19 års ålder får jag plötsligt en morfar. Känslan är skum. En morfar ska ha sätt en växa upp, kunna säga "jag kommer ihåg när du", känna än utan och innan och alltid finnas till hands. Ja ni vet hur jag menar, en morfar ska helt enkelt vara en morfar. Jag ser självklart mannen på övervåningen som en släkting. Jag kallar honom morfar, men han kommer aldrig bli MIN morfar. / N
Oj,det var sorglig att läsa det här om din mormor och "morfar" . Det påminner om mina, min mormor lever men har inte så länge kvar tror jag, hon är väldigt glömsk och kan fråga samma saker fem gånger på en minut och har ont i axlar och sitter i rullstol men blir alltid glad när jag kommer och hälsar på. Men det blir inte så ofta som jag skulle vilja p.g.a min "morfar" som alltid har tryckt ner henne psykiskt och sagt att hon är värdelös har min mamma berättat. Jag förstod det inte förän när han ringde och sa att hon inte hade ätit på hela dagen. Vi kom över och försökte få henne att äta och hon är jättehungrig och äter upp allt på tallriken och då hade min moster också kommit dit. Då kommer min morfar ner och säger med elak ton. Är det maffian som sitter här? Och jag blir chockad och han fortsätter och säger att vi ska bli straffade för det vi gjort. Vi tar med henne hem och efter några timmar när det har lugnat ner sig åker vi tillbaka. Det hör var i somras och det fortsätter med att han låser ut henne och vi lyckas få henne på ålderhem tre dagar i veckan och där är vi idag. Så för mej så har jag ingen riktig morfar utan bara en underbar mormor. P.S. Vi har gått i samma klass på Ängskolan. Klass 3:1 och 4:1. Älskar ditt leende! Sumpan forever!
KÄMPA, Sei unica och på riktigt, Jonas