Varför är det bara Peter som ska få vara sur och grinig här hemma. När han är ett pain in the as ska alla hålla sig undan, ligga lågt och anpassa sig. Men när jag är sur, grinig eller ledsen, då ska jag istället skärpa till mig och vara tacksam för att jag får bo här hemma. Varför kan jag inte få vara sur och grinig ibland jag också? Tonåring, prestationsångest i livet, resfeber och PMS. Vad är hans ursäkt? / N